NU ÄR DET SÅ ATT

BREAKING BENJAMIN SKA KOMMA TILL STOCKHOLM
 
OCH JAG HAR VARIT HELT DÖD I FLERA DAGAR
 
STRESSEN ÖVER HELA SITUATIONEN HAR NÄSTAN DÖDAT MIG
 
Okej så jag är både ÖVERLYCKLIG och arg på samma gång FÖR ATT jag åkte till New York TVÅ GÅNGER endast för att se dom, av den anledning att dom ALDRIG åkt till europa EVER för sångaren är livrädd för att flyga. SÅ GUD FÖRBANNAT men ändå så ska jag få SE DOM IGEN åh herregud.
 
Så det hela började för några dagar sedan när min kusin messade och sa "jag antar att du har koll på att Breaking Benjamin ska komma till Sverige" och jag tänkte bara "... suck... nu börjar det igen..." för det har kommit rykten i flera år, men typ alla fans vet att det är inte sant, för Ben flyger inte. Så jag undrade vart hon sett det och hon sa att hennes andra kusin sett det på Livenation och tipsade, men jag kollade där och såg bara tre andra datum, fast dom var i europa så jag började undra som FAAAAN men stog och googlade på jobbet HEEEEEEEELA DAGEN men hittade inte ett jävla skit! Sen blev jag medlem på Livenation och såg att HOLY SHIT DET STÅR ETT DATUM I STOCKHOLM men var ändå så jääääääävla skeptisk. Sen dagen efter, eller om det var två dagar, så la dom sjävla upp på sin instagram fler datum i europa PLUS STOCKHOLM OCH DET VAR ÖGONBLICKET JAG DOG och började säga till varenda jävel på jobbet.
Biljetterna släpptes igår kl 9 på morgonen, och jag hade väntat och var så jäääävla redo på att beställa, att igår natt, alltså natten till den morgonen, så drömde jag mardrömmar om det heeeeela natten. Olika mardrömmar om att beställa biljetterna och hur det strulade. På olika sätt. Hela natten. Så mycket älskar jag det här bandet och så ,mycket ångest fick jag. Men jag lyckades. I got my tickets.
 
Jag ska få se den här fittan igen:
 
 
 
Men det är typ en halvår kvar. Hur ska jag överleva i ett jävla halvår????
 
 
Lite kul att jag typ aldrig skriver om dom här på bloggen, men babblar om dom på jobbet så mycket att en av mina kollegor började fnittra lite när jag råkade nämna dom ännu en gång. Jag hade aldrig tänkt på det. Så nu försöker jag hålla tillbaks... Jag kan babbla om Sal istället.
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0